Mosters hjärta <3
ligger å kollar gamla one tree hill avsnitt och försöker få annat att tänka på. Känns som om mitt huvud och tankar lever livet medan jag själv hinner inte med. Dom har disco och jag får inte va med.
Pratade med mosters plutt idag, saknaden är oändlig :( Tror han kände igen mej iaf, synd att han är så liten å inte förstår sej det. Fick ur han några ord iaf :) Han har blitt så stor, mosters älskling. De är sjukt at man kan sakna någon så mycket. Han va min lilla plutt när jag åkte, när jag kommer hem kommer han va så stor. Han kommer inte känna igen mej, inte heller kalla mej "oster ull" nå mer. bara tanken gör mej ledsen.
Liver här borta är tufft men samtidigt helt underbart. Är så glad att jag är här, att jag vågade söka och verkligen fullföljde ansökan. Om jag fullföljer mitt år återstår att se, men målet är då att fixa allt. Vissa dagar vill jag bara hem till Sverige medans andra dagar vill jag stanna, trivs så jävla bra och tänker inte ett dugg på Sverige.
Ska vila en stund innan jag ska till A å jobba igen några timmar. Tänkte jag skulle dra till gymmet efter men skippar de, orken och energin finns inte till de, inte idag :( Hoppas den är åter till imorgon, då jävlar ska svetten spruta ^^
Update 9.30pm
Fy fan säger jag bara. Va de det här jag har känt av hela dagen, är de därför jag mått så dåligt idag?
Fick ett SMS från A, hon behövde mej inte ikväll. Skönt, kan jag relaxa eftersom jag kände mej helt död. efter typ 30min hör jag en jävla smäll. tänkte att de va grannen eller nått som pysslar med något, sen hör jag de igen och igen. Kollar ut och upptäcker att himlen är svart, bara åt väst, åt öst va den fortfarande blå men jag kunde se regnbågen. *Bang* sen såg jag hur himlen lös upp. Skakade som ett asplöv och drabbades av panik. Ensam i huset, ingen aning hur åskan i amerika funkar å 2 hundar som virrade runt och va skräckslagna.
Efter de som hände i Tyn 2006 när blixten slog ner har jag riktig respekt för åskan, med andra ord jag är livrädd. Visste inte va jag skulle göra, tror jag jagade upp mej själv för mycket och vart räddare än nödvändigt.
Efter en timmes panik kunde jag inte stanna hemma längre. Va tvungen ha någon vid mej. A va på gymmet men hon tyckte jag skulle åka hem till henne för de va ingen åska där. Men tanken att åka till ett annat hus och va ensam när jag va i panik var inte så lockande. Beslutade istället att dra till gymmet, där vet jag att de är folk, å visst va de de. Smockat, pjuu. Energin fanns inte, humöret va som bortblåst och rädslan fanns fortfarande kvar gjorde att de vart inte så mycket work out. Satt mest där och kollade på alla andra och försökte lugna ner mej. Åska hade lagt sej redan när jag for men ville va på den säkra sidan och stannade iaf i en timme.
Plågade mej ut på trappen under åskväret och tog några bilder, WOW! Den vyn va sjuuukt vacker. trots att jag hatar åska så går inget upp emot den himlen.
Pratade med mosters plutt idag, saknaden är oändlig :( Tror han kände igen mej iaf, synd att han är så liten å inte förstår sej det. Fick ur han några ord iaf :) Han har blitt så stor, mosters älskling. De är sjukt at man kan sakna någon så mycket. Han va min lilla plutt när jag åkte, när jag kommer hem kommer han va så stor. Han kommer inte känna igen mej, inte heller kalla mej "oster ull" nå mer. bara tanken gör mej ledsen.
Liver här borta är tufft men samtidigt helt underbart. Är så glad att jag är här, att jag vågade söka och verkligen fullföljde ansökan. Om jag fullföljer mitt år återstår att se, men målet är då att fixa allt. Vissa dagar vill jag bara hem till Sverige medans andra dagar vill jag stanna, trivs så jävla bra och tänker inte ett dugg på Sverige.
Ska vila en stund innan jag ska till A å jobba igen några timmar. Tänkte jag skulle dra till gymmet efter men skippar de, orken och energin finns inte till de, inte idag :( Hoppas den är åter till imorgon, då jävlar ska svetten spruta ^^
Update 9.30pm
Fy fan säger jag bara. Va de det här jag har känt av hela dagen, är de därför jag mått så dåligt idag?
Fick ett SMS från A, hon behövde mej inte ikväll. Skönt, kan jag relaxa eftersom jag kände mej helt död. efter typ 30min hör jag en jävla smäll. tänkte att de va grannen eller nått som pysslar med något, sen hör jag de igen och igen. Kollar ut och upptäcker att himlen är svart, bara åt väst, åt öst va den fortfarande blå men jag kunde se regnbågen. *Bang* sen såg jag hur himlen lös upp. Skakade som ett asplöv och drabbades av panik. Ensam i huset, ingen aning hur åskan i amerika funkar å 2 hundar som virrade runt och va skräckslagna.
Efter de som hände i Tyn 2006 när blixten slog ner har jag riktig respekt för åskan, med andra ord jag är livrädd. Visste inte va jag skulle göra, tror jag jagade upp mej själv för mycket och vart räddare än nödvändigt.
Efter en timmes panik kunde jag inte stanna hemma längre. Va tvungen ha någon vid mej. A va på gymmet men hon tyckte jag skulle åka hem till henne för de va ingen åska där. Men tanken att åka till ett annat hus och va ensam när jag va i panik var inte så lockande. Beslutade istället att dra till gymmet, där vet jag att de är folk, å visst va de de. Smockat, pjuu. Energin fanns inte, humöret va som bortblåst och rädslan fanns fortfarande kvar gjorde att de vart inte så mycket work out. Satt mest där och kollade på alla andra och försökte lugna ner mej. Åska hade lagt sej redan när jag for men ville va på den säkra sidan och stannade iaf i en timme.
Plågade mej ut på trappen under åskväret och tog några bilder, WOW! Den vyn va sjuuukt vacker. trots att jag hatar åska så går inget upp emot den himlen.
Kommentarer
Postat av: Malin
Men när du kommer hem så kommer han ju säga Mosters Gull. :-)
Sen är det förhoppningsvis bara 6 månader tills du ser honom.
Postat av: Mamma
Ja,åska är inge kul,men det är vackert att titta på ,om man törs.Ska till gullet idag en sväng när jag ändå ska in till stan.
Kramar till dej från ett frostigt Säfsen.
Puss.
Postat av: johanna
hittade din blogg på cultural cares hemsida. har också en lite brorsdotter som jag saknar något enormt så kände verkligen igen mig i det du skrev. kan itne förstå att man inte kommer träffa dem på så länge, och nästa gång kommer de ha förändrats jättemkt... Hursomhelst, skönt att någon är i samma sits ;)
kram
Trackback
