Back on track in Sweden!

I´m home, home in Sweden, Dalarna, Säfsen!

Japp, ni läste rätt, jag är på svensk mark, säfsmark rättare sagt. Ingen visste nått förutom min privat chaufför så klart. Nån va ju tvungen att hämta mej på Arlanda när jag väl landade. Hemresan va sjukt jobbig, aldrig känt mej så svag någonsin tror jag. Benen började försvinna, armen blev stor som en uppblåstbar banan och nacken/ryggen ville inte alls spela samma spel som jag. Ska ta resan fran början:

Började med en timmes bilkörande till LAX (flygplatsen i LA), väl där hade jag ingen aning om vart jag skulle då mitt flygbolag inte fanns med. Hoppade ur och frågade nån och de visade sej att mitt flygbolag hyrde in nått anna bolag så va bara att leta rätt på de. Övervikt? Va tillåten att ta med 2 stora bagag à 23kg och mina väskor va liiiiite för tunga, men jag slapp övervikt :) Spinga till rätt Gate och invänta planet. Hade fönstersäte så va skönt, iaf med tanke på vem som satt brevid mej. En man som tog upp hela sitt säte och halv mit, sweet! efter 2,5 timmars fastklistrad på fönsterrutan va de äntligen dags att stiga av. Hade 1,5timmar tills nästa plan skulle gå så tog de rätt chill. Flygplatsen i Seattle visade sej va större än jag trodde då jag fick ta två tåg till rätt gate :O Köpte en smörgås och en dricka innan jag satte mej till ro. Fast när jag kom till gaten fick jag inte ta med mitt handbagage. Dom tog de ifrån mej men lyckades tvinga ur mej atorn iaf för vet tt dom inte är speciellt försiktiga med väskorna. Flyget från Seattle till Island va rena marddrömmen. Mådde så jäla dåligt i kopeen och kände mej allmänt svag. Kunde inte röra benen ett tag, de va hemskt. Förstår inte varför de vart så? Kände ju av de dom andra gångerna jag flögit men inte så här illa. Aja, skit samma.
Kom till Island och fortsatte sen till Sverige och mot Ludvika för första överrsknings-stoppet hosSrran och Tommy. Kan säga att dom vart ganska chockade och Simon kom ihåg mej, min lilla älskling, Oste-ull! Bad malin lura dit pappa efterosm han jobbade i trakten, även han vart lika chockad :) Stannade en stund för at göra nästa mellanlandning hos Madelene, men så klart va inte hon hemma, bara testiklas. får åka till Äppelbo och hälsa på henne i veckan istället. Sen hem för att överraska mamma som självklart va ute med hundarna när jag kom. Bärde in väskorna och väntad. Hon va de som vart mest chockad tror jag, va kul. Hälsade även på lite annat fölk och några kom hit så vart en trevlig ankomst. Kul att INGEN (förutom chaufföre) visste nått, alla vart lika överraskade.

Vart en summering, kommer mer inom kort. Måste sova nu innan jag daskar pannan i tangentbordet :O Natti

Kommentarer
Postat av: Linn

Hej,
jag httade din blogg genom att söka runt lite efter tjejer som varit au pairer. Jag själv har tänkt mig åka iväg som Au Pair och har avrit i matchningen väääldigt länge. Gick med i CC men efter att bara ha fått i snitt 3 matchningar per månad så har jag bestämt mig för att gå med i SI. Just nu känner jag att jag är lite desperat över att hitta en familj och gör allt jag kan för att hitta en själv . Så därför har jag sökt runt på massa bloggar och hittat folk som varit au pairer för ett par år sedan och vill bara fråga ifall du fortfarande har någon kontakt med din värdfamilj som du bodde i? Skulle vara jätte snällt om du hade tid att svara till mig mail. Tack så mycket

2013-07-23 @ 15:32:55
URL: http://anderssonlinn.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0