Maria

Vilken dag de vart idag och den är inte ens över än, är helt slut redan. Ska ta en powernap innan Sandra kommer. Ska först berätta lite om min dag.
Hade som sagt bestämt mej för att ta mej till DMV på cykel idag. Som jag trodde, tog mer tid än beräknat. 1 timme nästan precis. Väl framme va de bara att ställa sej i kön som gick ända ut till vägen. Tog en timme innan jag kom in och fick en nummerlapp sen en timme till för att registrera mej och lämna mina uppgifter. När jag väl hade gjort de va de bara att ställa sej i två nya köer, först för fotografiet sen kön för uppskrivningen. Och med min tur så krascha deras system när de bara va två framför mej. Hurra för mej! Bara sätta sej på golvet å vänta. Han sa att de kunde ta timmar innan de ordnat upp sej men efter en halvtimme va de igång igen. In, göra testet och väntade nervöst på resultatet. Tanten innanför disken verkade en aning stressad, sen gav hon mej en lapp å sa: "nu är de bara att boka uppkörningen" Jaha? Klarade jag skrivningen eller gjorde jag inte? Stod där som ett frågetecken och hon bad mej lämna platsen. Gick ut därifrån och antog att jag klarade det? Ringde A och berättade de och hennes assistent skulle boka uppkörningen. Hoppas verkligen att jag klarade de, lite pinsamt annars, haha. Men måste ha klarat de, nästan säker på det så :)

Just de, när jag satt å väntade på att få legitemera mej kom en kille fram, ganska söt och frågade va jag hette osv. Pratade på en stund, eller han frågade jag svarade. sen ville han ha mitt nummer. Kan jag mitt nummer? - NEJ. Ska man ge ut sitt nummer här i USA? - Ingen aning. Talade om att jag tyvärr inte visste mitt nummer eftersom jag nyss fått telefonen och bara vart här i 2 veckor. Han tog min telefon och ringde upp sin egen, på så sätt fick han mitt nummer. Va de rätt? Visste inte va jag skulle göra. Genant som jag blev, är inte va att nån kommer fram bara så där, å speciellt inte i nyktert tillstånd. Jag visste inte vad jag skulle säga, fick knappt fram några ord, vart stum. Haha men men, får se om han ringer ^^ Behöver ju inte svara bara kul om han va seriös.

Hemvägen då? Tror ni den gick felfritt? Nej, inte de heller. Men de känndes inte som att de spelade nån roll. Va så jävla glad över att jag klarade testet och att jag skulle slippa stå i den där kön igen. Felkörninge efter felkörning. Hade ingen karta, ingen beskrivning. Fick cykla på känn och leta mej fram efter gator jag kände igen. Vissa stunder va jag helt lost, ingen aning om vart jag va. ingen aning om vilket håll jag skulle åt. Varför tog jag inte samma väg som jag tog dit? Kanske för att jag åkte fel ett x antal gånger även  då och inte kom ihåg vägen. Efter 45 minuter ser jag äntligen Target, och från target hittar jag. I den stunden kände jag mej så jävla bra. Först att jag hade hittat till DMV, klarat teorin och sen hittat hem, och jag gjorde de helt själv! Ingen annan som pekade vart jag skulle cykla, ingen som visade mej hur det funkade på DMV, ingen som talade om vad jag skulle svara. Va bara jag som gjorde det, det stärkte mej verkligen :) På bara dom här två veckorna har jag stärkt mej själv som person så jävla mycket. Även fast jag va en jävla trafikfara så klarade jag de. Ingen olycka, de är huvudsaken :)

Powernap sen dinner och movie med Sandra! Cya
update kommer säkert ikväll om de inte blir allt för sent ikväll!