7veckor

Idag har varit en sån här dag tankarna har levt livet. De har rullat runt, krockat, gått i mål och snavat på mållinjen. Positiva tankar, negativa tankar, alla slags tankar. Man tänker, varför gjorde jag så, varför gjorde jag inte så, vad hade hänt om jag inte gjort så här?

Jag är jävligt glad och stolt över mej själv att jag tog mej mod och drog. Har länge pratat om au pair grejen men aldrig tagit de på allvar förrän nu. Glömer aldrig den dagen jag skickade in första ansöken, kommer tillochmed ihåg vad mamma lagade för mat när jag berättade. Va till början bara en inpuls grej, va trött på att bo hemma, less på allt skitsnack i byn, kände att jag bara ville bort.
1 månad senare va de igång. Traglade med de personliga brevet, jagade referenser, övade engelska, letade foton och intervju.
3? månader efter va jag antagen, min ansökan låg tillgänglig för amerikanska familjer. Kollade mailen så fort jag hade tillgång till en dator. väntade spänt på ett mail från CC där de stog att jag hade en match. De gick jävligt fort för mej. Hört att vissa fått väntat månader och tillochmed år. tog MAX 1 månad för mej sen hade jag fått de efterlängtade mailet. Läste igenom deras ansökan och de verkade helt okej. Skickade iväg ett mail till familjen å sa att jag va intresserad och ville prata med dom. Någon vecka senare hade jag en familj. Kunde inte fatta de, jag skulle till USA! Tror aldrig jag fattade vad jag gett mej in på. Inte ens när jag stog där på Arlanda, väskorna packade, mamma grinandes och biljetten i handen.

Imorgon har jag vart i staterna i 7 veckor. De har inte varit 7 veckor på rosa moln, de kan jag inte påstå, men de har varit 7 jävligt lärorika veckor. Trivs jävligt bra, ångrar inte en sekund att jag åkte. Klart jag saknar er där hemma, men de handlar om 1 år (förhoppningsvis). Planerar inte att va här ett år, planerar heller inte att åka hem. Vill inte ha nå förväntningar, ingen press på mej själv. Vill leva livet, ta dagen som den kommer. Trivs jag stannar jag, mår jag skit och inte trivs tar jag ett plan hem, svårare än så är de inte. Vill inte stressa upp mej för framtiden då kommer jag bara bli besviken.

De här är absolut en början på ett nytt kapitel, inte ett nytt liv utan kapitel.



Kommentarer
Postat av: Janne i Bålsta

Hej Maria!

Jag fick ju din blogg adress när vi träffades hos farmor. Jag läser ofta dina inlägg. Jag tycker att du skriver bra och roligt om vad som händer

"over där". Det är kul att höra vad du har för dig.

Viste du att Annika o Patrik bor i New York nu`?

Dom bor på Time square i Orion Building

Dom har en lägenhet på 57 våningen med utsikt mot

Empire state building och frihets guddinan. Har sett bilder från deras lägenhet "Hääfttigtt"! vilken utsikt.



Många hälsningar från Janne Maggie Daniel o Farmor.

2010-09-15 @ 22:37:21
Postat av: Maria

Hej Janne, kul att höra nått från dej och kul att du gillar de jag skriver :) Va?:O Har dom flyttat hit? Vet att farmor prata nått om att dom skulle hit på semester, inte att dom skulle bo här. Vore jätte kul om du kunde skicka hennes mailadress eller liknande så jag kan prata med henne =) Sköt om er, hälsa alla! Kram Maria

2010-09-16 @ 02:55:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0